Mitt liv,eran glädje.

Smärta,jag lider jag har det otroligt jobbigt! Det känns som jag ska dö, det känns som att det aldrig kommer att bli bra. Mitt bröst håller på att sprängas det gör såå ont det gör galet ont. Känner att jag vill spy,känner att klumpen i bröstet bara växer,växer så jag inte kan andas. Vart tar mitt sunda förnuft vägen? Tappade jag det på vägen från reumatalogen till bilen? Det fanns där,sen bara försvann det,måste nog gå och leta efter det i morgon. Jag känner att det ligger på backen där någonstans, för i bland så tar vinden tag i det och blåser det lite mot söder, och då mår jag lite bättre för en stund.

Grejen är att jag är ju en smart tjej igentligen,men i bland så måste man gå igenom sånnt här skit för att fatta hur jävla bra man har det. Och nu när jag är som lyckligast,har aldrig varit så här lycklig, så tyckte väl någon att det var dax. Så ja jag ska väl tacka då och ta i mot det här, för när det här är över så kommer jag vara så himla stark, så pippi du kan slänga dig i väggen.......