Pappa
Det här inlägget är till min pappa, min alldeles egna och underbara pappa. Jag vet inte hur jag ska börja det finns så mycket att skriva om denna underbara person. Du tror nog sämre om dig själv än vad du är, för lär man känna dig min älskade pappa så är du helt fantastisk. Nu när jag mår så dåligt så finns du där för mig dygnet runt,du är min pelare du är min trygghet.Det är dig jag känner att jag kan falla tillbaka till när det är som sämst,och du bara står där med öppna armar och tar i mot mig när jag faller,du får mig att känna mig liten igen, din lilla tjej som alltid blev så trygg i din famn. Även fast jag nu själv är mamma så är det så skönt att få känna sig liten i bland, slippa tänka och bara vara Stina,för nu när det är tufft så vet jag inte riktigt vart jag är eller står, men med dig så faller jag alltid så tryggt på plats, jag hittar hem.
Och hem är i ditt varma och fina hjärta, som alltid bara har velat mig så väl. Nu tänker väl ni så här att ja ja så känner ju alla för sin pappa,och jag vet det =) Men jag vill att min pappa ska veta att jag känner så här. För vissa går faktiskt en livstid utan att berätta hur mycket man älskar varandra,eller hur mycket man uppskattar vad den andre gör för en,och sen så sitter man bittert och ångrar sig varför man aldrig sa det. För även om man känner en känsla,så blir den inte verklig förrns man har satt ord på den, och sist jag kollade så kan jag inte läsa andras tankar,så ut med det människor=)
Ja så med det här inlägget vill jag bara få skrivet att, jag älskar dig pappa du är en fantastisk pappa och människa,och tack föe att du står brevid mig i ur och skur. Måste kanske även passa på att tacka underbara Ingegerd oxå,pappas fina sambo som står ut med att jag pratar med pappa i timmvis i telefon,och som ställt upp under hela min graviditet och tiden efter, du är unik och jag är stolt över dig,älskar dig. Ja nu har jag fått skriva av mig mina känslor i dag med, så nu ska jag lägga mig med mitt avslappningsband,och berätta för mina hjärnspöken att dom faktiskt har blivit vräkta.
Och hem är i ditt varma och fina hjärta, som alltid bara har velat mig så väl. Nu tänker väl ni så här att ja ja så känner ju alla för sin pappa,och jag vet det =) Men jag vill att min pappa ska veta att jag känner så här. För vissa går faktiskt en livstid utan att berätta hur mycket man älskar varandra,eller hur mycket man uppskattar vad den andre gör för en,och sen så sitter man bittert och ångrar sig varför man aldrig sa det. För även om man känner en känsla,så blir den inte verklig förrns man har satt ord på den, och sist jag kollade så kan jag inte läsa andras tankar,så ut med det människor=)
Ja så med det här inlägget vill jag bara få skrivet att, jag älskar dig pappa du är en fantastisk pappa och människa,och tack föe att du står brevid mig i ur och skur. Måste kanske även passa på att tacka underbara Ingegerd oxå,pappas fina sambo som står ut med att jag pratar med pappa i timmvis i telefon,och som ställt upp under hela min graviditet och tiden efter, du är unik och jag är stolt över dig,älskar dig. Ja nu har jag fått skriva av mig mina känslor i dag med, så nu ska jag lägga mig med mitt avslappningsband,och berätta för mina hjärnspöken att dom faktiskt har blivit vräkta.
Kommentarer
Postat av: Helena Hella
Jätte fint skrivet, jag gråter en svätt. Kram på dig!
Postat av: Anonym
Otroligt fint skrivet av dig...önskar man vore lika duktig ;)...Kramis
Postat av: Sandra
glömde skriva att det senaste inlägget var från mig :))
Trackback