Mitt liv,eran glädje.

Sjukt vad tiden går fort,jag kan inte första att min snutta blev 1 år i fredas. Vi har firat henne hela helgen,med familj och vänner,i söndas hade vi till och med barnkalas och det var super trevligt. Tack allihopa som har uppvaktat våran sessa,hon har fått så mycket fint och vi har ätit gott. Nu kan Matilda nästan gå och hon pratar för fullt, men ord som vi kan förstå är ju inte så många =) Men hon kan iaf säga mamma,pappa,där och tack tack,så duktig är hon.

Annars så har jag inte så mycket att skriva,jag är ganska tom och sorgen och saknaden av Tony är jobbig. Nu är begravningen över iaf och den var jätte fin,men jag undrar fortfarande när jag ska förstå på riktigt att han är borta? Livet är så jäkla orättvist så jag blir galen, varför skulle han dö? Varför ska min älskade LInda få gå igenom det här,vill inte att hon ska ha ont=( Och mina fina gudbarn,jag älskar er så mycket och vill ju att ni ska få ha eran pappa hos er,men jag lovar att jag ska berätta vilken fin människa han var, och hur mycket han avgudade  och älskade er.

Här får ni lite bilder på min finaste på hennes dag